Mangohill - vårt andra hem i Thailand: januari 2020

Märkligt att det skulle ta så lång tid för mig att skriva denna berättelse om Linda, Hugo och min resa till Thailand men bättre sent än inte alls.

Den 30 juni till den 25 juli 2019.

Linda och Poppe hade bestämt att de skulle semestra på olika håll med vars ett barn – har man två pojkar med funktionsvariationer båda där det krockar hela tiden så kanske man får hitta på lite annorlunda lösningar. Min motorcykel var såld, jag hade lagt av med den aktiviteten, Hans skulle köra mc till Norge och sedan Rumänien. Så vad var då naturligast...jo Linda Hugo och jag åkte till vår lilla sommarstuga i 3 ½ vecka.

"Vi" håller på att bygga garage/förråd tillsammans med grannen

Mangoträdet något nerklippt

Egen bananodling :-)

Även denna gång åkte vi med ryssarna Aeroflot 4.600kr tor pp. Allting flöt otroligt smidigt och bra, mellanlandning med lite mat och en pilsner (inte Hugo då förstås). När vi stod vid bagagebandet i Bangkok kom det plötsligt upp en skylt: detta är sista väskorna. WHAT!!!!! vi hade ju inte fått våra !!! Genast dök det upp flera personer med skylt där det stod Lost Luggage på – högg genast en sådan och fick reda på att det inte skulle komma mer bagage för resten var fast i Moskva (here we go again – det hände Max i februari) Av dem fick vi en lapp och blev hänvisad till en disk på andra sidan terminalen. Vi hade en buss till Hua Hin att passa 1½ timme efter landningen och därifrån en taxi som skulle stå och vänta – och det var ju en jäkla tur att jag snabbt förstod vad jag skulle göra och hög en utav Lost-människorna och störtade sedan igenom terminalen för när jag stod där på anvisad plats för att svara på hundra frågor och massa papper som skulle kopieras och fyllas i blev kön längre och längre och längre – alla från vårt plan. Personalen virrade på huvudet och sa att detta händer varje dag med Aeroflotresenärerna :-/. Tiden gick och vi var mycket nära att missa vår buss. Till slut var vi färdiga och fick bara inse att vi skulle missa de 300 ”akut-baht” vardera vi kunde få men då i en annan lucka återigen i den andra delen av flygplatsen – shit som vi sprang och hittade till slut rätt buss och den startade så fort vi satt oss. Phuuuuu - värst för Hugo som inte tål sådana stökiga och oförutsedda händelser. Bussresan gick fint och Huan stod och väntade på oss – låg gjorde han i sin bil för han hade somnat i väntan på oss.

Samma glädje varje gång vi kör in i byn och sedan större glädje när vi kommer till vårt hus – vårt hus vilken känsla alltså !!!! I vanlig ordning hade vår Housekeeper Pau varit där och satt in blommor i vas och lagt bananer i fruktskålen – så välkomnande det känns. Vi installerade oss i våra rum – Linda och Hugo i det lilla extra sovrummet och jag ensam i vårt stora sovrum. Vi fick veta att väskorna inte skulle komma denna dag utan imorgon shit vad störigt...jag har kläder i vårt skåp så Linda fick låna av mig och Hugo bryr sig inte :-). Hämtade ut cyklarna och cyklade ut och gjorde lite nödvändiga inköp i affären. Vi hämtade mat hos Kritsina och vi hade en underbar myskväll på terrassen ända till Linda kommer på att hon har glömt sitt Visakort i uttagsautomaten uppe vid Si-shop, fick ringa och spärra det. Nåja inget mer att göra åt den saken.

Nya Svenska skolan som blir färdig under hösten

Umporn-stranden -- ingen trängsel precis

här kom äntligen våra väskor

Dagen efter fixade vi en hyrcykel hos JEAB till Hugo och så blev det strandhäng på Umpborn. Kl 11.25 fick vi veta att våra väskor var på väg från Bangkok och att vi var tvungna att vara på plats för att skriva på att vi hade löst ut dom, då räknade vi ut att de borde vara hos oss vid 16.30 tiden. Svenskar som vi är satt vi beredda kl 16.00 på terrassen, tom Hugo och Linda tyckte det var bäst att vara på plats. Tiden gick och inga väskor kom. Jag cyklade och hämtade mat hos restaurangen vid t-korset Cha-bar, fick vänta 45 minuter och molnade till (svenskheten sitter fortfarande i vid denna vår andra dag) Ringde till vår thai-kontakt Huan som tyckte att vi skulle ta det lugnt – dom hade ju sagt att väskorna lämnat Bangkok och var på väg – topplocket håller ju på att gå. Kl 22.15 kom väskorna – ja då hade chauffören varit i Hua Hin, kört förbi vår by och sedan Chumphon och ut på Koh Tao med väskor innan han till slut lämnade de sista hos oss på väg tillbaka till Bangkok. Jag var beredd att alla kyl-frysvaror jag hade med mig var förstörda vid detta laget men det var de inte, frysklamparna och fryst grovbröd var tinade men fortfarande kalla så vi bara slängde in grejorna i kyl och frys efter 2 dygn....eller vad det var.

Som vanligt åkte vi till frissan en av de första dagarna – Da är en mycket bra frisör definitivt inte den billigaste i byn men väldigt väldigt duktig. 300 baht 90 kronor: tvätt, balsam, huvud – ansikts- och nackmassage väldigt noggrann klippning jättekort som jag ville och väldigt nöjd var jag... Linda vågade sig på klipp och färg nöjd även hon.

nyklippt - sommarfrilla

Promenad på stranden

Fösta dagen cyklar Hugo punka på sin cykel men JEAB är ju så gullig så hon skickar sin man att köra ut en ny till oss. Vi upptäcker att vi har bananer på gång i våra bananplantor bakom vårt hus – coolt att vi odlar bananer – det är de små små thai-bananerna som är så goda.

En dag när vi kommer hem på kvällen ser Linda en orm vid vår trappa upp till terrassen (vi andra två har inte sett den) Linda som vet att Hugo är paniskt rädd för alla djur speciellt ormar och vet/ser han en orm där så kan det innebära att semestern är förstörd både för honom och för oss andra så Linda knuffar upp honom för trappen och han börjar gallskrika och vråla på sin mor med svordomar könsord idiot och och – jag blir arg på honom för han använder dessa ord till sin mor så jag börjar skälla och gapa på honom – världens cirkus alltså där alla står och skriker – och bara Linda vet att allt beror på en orm (Hugo fick aldrig veta vad denna cirkus och liv berodde på). Efter det var vi extra försiktiga men ingen mer orm syntes till :-).

Mest njöt vi bara vandrade lite vid stranden åt god lunch på olika ställen i byn eller nere vid stranden. Hugo åt pasta Carbonara varje dag till slut behövde han inte säga det dom bara kom med det. Linda och jag njöt av att vi kunde sitta och njuta, dela en öl eller ta ett glas vin och bara prata vilket är näst intill omöjligt här hemma.

vackert mönster i sanden

En dag kom Highwaypolisen och hämtade oss i världens ”flådigaste” disco-Van pling och plong glitter och speglar inne i hela vanen – vi och ett annat par hade beställt bil ifrån Chon till Burmamarknaden Dansin Kon – så går det till här man beställer en transport av någon som har en ”taxirörelse” och då fixar denna en chaufför av något slag som kör oss – just denna gång var det en highwaypolis.

taket

Coola Highway-polisbilen

något weird

Önskas något att dricka kanske?

Middag intogs på olika Thairestaranger exempel kan nämnas Kritsana - de har jättegod mat billigt - traktens poliser äter där tillsammans på kvällen och bara det är ett gott tecken 100kr ca för oss tre att äta middag där plus dricka.

......och frisk blev jag

Efter en vecka vaknar jag en natt och har VÄRLDENS ”vattendiarre” och illamående. Jag har rest mycket och ätit var och hur som helst men aldrig blivit sjuk tidigare. Linda far åstad till apoteket och får svara på 10 frågor om mej och mitt tillstånd– apotekstanten har ”full koll” och packar ihop ett gäng påsar med olika medikamenter. Efter två dagars sömn som bara avbröts av toabesök och vätskeintag kvicknar jag till igen.

En tur till Hua Hin ingår alltid i vår vistelse...lite mer puls och olika saker att hitta på. Mjölkatåget upp tar två timmar och kostar 25baht dvs 7;50 halva priset för Hugo, har man tur godkänner munkarna att vi falanger får sitta i deras reserverade avdelning. Bara tågresan är ju en upplevelse i sig med liv och rörelse försäljare som gapar ut sina varor som om alla på tåget är hörselskadade – fönstren öppna och fläkt i taket utgör ventilationen.

Linda i tankar <3

Hugo har hörlurar i öronen och hörselskydd ovanpå det, på så sätt klarar han oljudet <3. Vi checkar in på vårt vanliga hotell 1 000 baht natten rum 404 rent fint tryggt pool frukost, stranden ligger nära, nattmarknaden nära och shoppingmal tex Market Village på gångavstånd, via stranden om man vill, eller tuktuk för 100 baht.

Nästa dag: Vi hade en härlig dag på Black Mountain, ett Vattenland, 1 ½ mil utanför stan – gratis transfer från/till Market Village. Det finns två vattenland i Hua Hin, detta är lite mindre enklare billigare (50%) än det andra Vana Nava, fullt tillräckligt tyckte vi. Jag gick in för pensionärspris 300 baht 😉. På kvällen åkte vi ut till Cicada Market som är så mysig – hantverk och mat...en mysig kombo.

Sista förmiddagen innan tåget gick hem gick Linda och jag och tittade/shoppade lite runt i området. Tillbaka på hotellet för en paus innan tåget tog oss tillbaka till byn kom en upprörd Linda in till mitt rum och berättade att börsen -vi haft med oss på shoppingen, med vår gemensamma ”hushållskassa” på ca 3–4000 baht var borta – vi störtade ut genom dörren och gick först till affär nr1 nix ingen börs, hoppet sjönk, sen till nästa en kombinerad affär/fik och vipps blev det rörelse ibland personalen...jodå börsen var hittad och glädjen var stor vi blev fotograferade med personalen plus börsen och alla var lyckliga, vi konstaterade att alla pengarna var kvar (mycket pengar för en thai) vilket de troligen inte varit här hemma – fick vi för oss iaf.

Tåget försenat i vanlig ordning och Hugos tålamod är inte det bästa. Saken blir ju inte bättre av att det är runt 35-37grader varmt Vi höll på att svimma när vi gick från stationen till vårt hus – i poolen när vi kom tillbaka var det 32 grader SUCK.

En annan dag gjorden vi en utfärd till Prathup en mysig lite stad nära, strosade på strandpromenaden åt lunch och myste i största allmänhet OTROLIGT varmt.

Vi tillbringade sedan dagarna med att vara vid stranden hos Umpborn cyklade runt byn, cyklade till olika marknader vandrade längs stranden, åt lunch och middag på olika ställen, simmade i poolen, cyklade till Mumsa utanför byn, jag fixade lite i huset och trädgården. En katastrof höll på att hända – trädgårdskillen höll på att hugga ner vårt Mangoträd, han kan lite engelska: vi pratade och jag visade vad vi ville ha gjort i trädgården var det skulle klippas osv, jag nämnde att han hade ju redan klippt ner Mangoträdet lite och undrade om ”det var bra?”. Vi hör senare hur det sågas ute men tänker inte vidare på det - efter en tid kommer Linda och säger till mig att jag nog får gå ut och se vad som händer.....då hade killen dragit fram en STOR kärra, en massa olika sågar och klippare, varit och hämtat deras dricksvatten”tank” som de alltid släpar med sig när ett större arbete skall skötas – flera stora Mangogrenar ligger i kärran och på marken och jag rusar ut viftar och säger STOP - no cat !!!!!! Han ser lite förvånad ut och säger No cat? Nice tree!! varvid han packar ihop sina saker och drar vidare. Jag vet inte säkert men jag är ganska övertygad om att han trodde att jag sagt att han skulle hugga ner hela trädet och höll på med det, först gren för gren. Jag blev helt tagen av denna chock så det tog en bra stund för mig att hämta mig. Nu har vi kvar vårt Mangoträd men väldigt decimerat och vad jag kunde se utan blommor dvs utan frukt kommande säsong... nu när vi skall vara där i två månader från början av 2020, jaja värre saker kan ju hända i ens liv!, mango finns att köpa hos vår grönsaksman i t-korset.

Så var det dags för denna gång att åka hem – inga konstigheter alls utan allt flöt på som det skulle. Mysig härlig semester har vi tre (tre generationer) haft.